Du är inte helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel.

Jag ska kliva upp om sex timmar för att vara levande igen, och jag klev just in i duschen för att skjuta upp sömnen, för att vara så trött som möjligt imorgon, för att vilja bryta ihop av utmattning, för det är något jag kan kontrollera, dom tårarna väljer jag själv. För att jag bara ska behöva koncentrera mig på att vara vaken och röra mig framåt, slippa tänka igenom varje steg, att inte behöva känna hur det hugger i magen för att någonting påminde om något. Allting blir relaterat till det som varit, olika saker som är dåtid och gör sig påmint. Och ödet driver med mig varje minut, hånskrattar åt mig när jag snubblar över saker som inte borde finnas, hinder som jag själv skapat. Jag har konstruerat mig själv en hinderbana som jag kastar mig ut i med ett leende varje dag för att slutföra den med armarna runt kroppen för att hindra känslor att komma fram. Det jagar mig i hälarna varje dag men jag ler och ökar farten.