Du är inte helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel.

Ibland vill man slå armarna runt kroppen för att hålla ihop sig själv.
Lika lägligt kommer den, slår sig tungt ner bredvid, lägger en hand på axeln
och man ser i ögonvrån ett leende som inte når ögonen.
Ingen lycka, bara skadeglädje.
Den är på avstånd nu men närmar sig varje gång man tillåter sig själv att stanna upp. Helvetets jävla ångest.